Här kommer ett starkt inlägg om mitt liv som jag vill vräka ur mig..

Aldrig har jag varit som dig, som läser just nu. Du är säkert skit duktig i skolan, kan allting helt tvärsäkert, är nöjd med allt, är klassens bästa, och bara kan släppa lös.

Men jag kan inte det. Jag kan nästan inte ens svara på en enkel fråga i ett ämne som handlar om det vi jobbat med länge, jag är inte nöjd med allt, och jag har heller aldrig kunnat släppa loss som ni kanske kan. Man kan säga att jag har dåligt självförtroende. Känner du inte mig, kommer du inte vilja det heller. 

Det är svårt att börja lära känna mig. De ska vara du som måste prata de första dagarna om nya ämnen, och jag är bara blyg, rätt ut sagt. Så ni ska veta hur SVÅRT det var för mig att ens bestämma mig för att byta skola. Det krävdes energi, hopp och mid faktiskt. Jag tänkte i flera dagar på vad som skulle kunna hända, helt seriöst. På musiken brukar vi dansa, men det känns inte som om jag kan släppa loss ordentligt.

Visst är jag väl lagom smal? Eller vad tycker ni? Men innerst inne, är jag int helt nöjd med min kropp. Jag tycker att jag har för tjocka ben, det känns som om jag vill få de smalare, men tänk om själva jag blir helt smal och spinkig då? Jag är heller inte nöjd med min läng, tycker att jag är för kort. Inte ens med mina höga skor är jag längre än några i klassen.. Nu siktar jag inte på de personerna som är ca 1,70, men de som kanske är lite i min storlek, som det ser ut i alla fall.

Men jag kan vara en helt annan person, det lovar jag! Som mina syskon, dem känner jag ju. Jag kan skrika, släppa loss och vara hur jag vill med dem. Och en kompis jag känt länge, jag är hur som helst med han/hon, men så fort föräldrarna eller någon annan som jag inte riktigt känner kommer, så blir jag helt annorlunda. Det bara händer något. 

Inte vet jag heller vad folk tycker om mig, vissa kanske siktar på att jag har för kort hår, är för kort, har för korta ben, eller att jag är för blyg och tveksam. Jag tänker nog för mycket på det, så jag vågar inte göra så mycket som med t.ex min bästis♥ Men vissa peppar ju mig, som att säga att jag är fin, söt eller att jag är snäll. Det peppar mig, och då blir jag också lite annorlunda.

Vissa personer har jag på min skola, jag kan tala om vad som helst för dem, även om kärlek, och hur svårt jag har det. Om jag har det svårt med familjen, så är det bara att tala ut om de. Två av de är bästisen och syrran, ni finns där för mig och är som jag vill vara med er♥ Det är samma med mammor, men just nu har hon det svårt, så nu får jag stå upp för henne.

Jag vill kunna vara den jag är med dej, rolig, påhittig och helt enkelt bara kunna släppa loss. Snälla, låt mig vara den jag är♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni varför det här datumet är så speciellt? Jo, för exakt en timme sedan fyllde min blogg 1 helt år! Vet inte om ni tycker att det här är en bra eller dålig nyhet, men jag ska faktiskt byta blogg. Tänker inte blogga på blogg.se, utan på Devote....

Tänkte börja visa hur mycket mitt hår växer varje månad nu. Är nämligen helt besatt av att ha långt hår. Så nu har jag lyckats tagit ett kort på hur långt mitt hår var i januari, och hur långt det är just nu, idag. Är det bara jag som tycker att det...

Äntligen en dag som vi slutar tidigt, riktigt skönt faktiskt. Hann med den tidiga bussen, men gud, mina byxor! Svettades nästan ihjäl.. Ja, så åt jag typ allt jag fick tag på, haha! Massor av bullar, kakor och pepparkaksdeg.. Men kul var det i all...

  Våren börjar komma, och det är dags att lägga alla vinterskor åt sidan ett tag nu. Fram med alla varma skor! Jag passar inte i så mycket saker då jag ser så liten och kort ut, men converse passar nästan varenda människa i. I alla fall så tänkt...