Ligger och chillar i sängen. Tobbe och mamma skulle gå och lägga sig nu så jag tänkte lägga mig och läsa. Men pyjamasen är på och det är bara att släcka lampan sen när jag ska stänga ögonen för denna dag.

Jag fick läxa i fredags till nästa fredag, fröken tycker väl att vi kan göra läxan över helgen, haha! Men jag tänkte i alla fall plugga till den riktiga första läxan på terminen, matte är det förstås.

Det börjar närma sig kväll, jag ska bara chilla resten nu. Filmen var väldigt bra, sorglig, men ändå bra, you no! Imorgon kommer brorsan och pappa hem, efter att dem varit borta i Stockholm över helgen. Jag tänkte dammsuga också, om det blir uppbehåll imorgon tänker jag gå och posta en sak också. Annars inga planer. På måndag är det ridning i alla fall.

Japp, de är det ända jag kommer på just nu!

Orkade inte ta och bestämma en massa idag om vad jag ska ha på mig så jag tog bara det som var högst upp. Kanske inte det finaste men det är ju i alla fall kläder!

Du var min första riktiga skötponny. Jag förstår inte att du stått ut med att ha en massa sjukdomar, det är än inte slut men vi vill inte reskera något. 

Du är en vit ponny, som är mycket stark. På båda sätten. Du orkar med så mycket, du har varit tålmodig i flera år, till slut kom det några som ville ta hand om dig. Du var så glad när vi kom en dag, jag kommer ihåg att du kollade upp och gnägade så fort du såg oss. Hade vi varit inne i stallet ett tag och kom ut igen, du gnäggade. 

Ända sen jag såg dig första dagen, visste jag att det var faktiskt du som jag skulle rida och ta hand om i flera år. Jag kommer aldrig glömma första gången jag var hos dig. Du var som en helt vanlig häst, söt, fin och helt enkelt bra. Men du gick konstigt, du hade ont i hovarna. Vi fick ringa efter hjälp, och du hade visst fått en allvarlig sjukdom.. Nu var vi tvugna att springa och fixa i hagarna mitt i åskan och regnet. Men det var det värt, för du ble frisk.

Du blev frisk och glad och var helt frisk igen, eller? Du hade förstås en jvligt dålig sukdom som så himla många drabbas av, jag kan knappt uttala ordet. Inte ens skriva det. När jag kom till stallet och skulle få rida dig för första gången var jag så pirrig, det skulle bli så kul!

Vi hoppade till och med, barbacka. Jag kommer aldirg glömma hur det kändes, känslan var oövervinnlig. Det ögonblick jag satt där och trodde att jag skulle ramla av, bara var du sjukt glad och hoppade glatt över. Jag hängde med, och även om det tog en sekund, går det inte att beskriva känslan. Det kändes som att sväva, det var bara du och jag just då. Jag har aldrig varit med en häst som hoppar så otroligt bra som du!

Det blev vila från stallet, det var verkligen svårt att hinna med att åka dit när skolan började. Det sved i mig, så mycket saknade jag dig. Även om jag bara har varit i stallet sex gånger ca, känns det som om vi har känt varandra i flera underbara år! 

Men så kom dagen efter 29:e augusti, dagen efter torsdag, fredag. En helt vanlig fredag, varför just den dagen av alla andra dagar på veckan? Dagen då man ska mysa och äta popcorn och titta på film med någon/några man älskar. En person skickade på kik: "Vi kan tyvärr inte ta hand om Boston mer" Jag blev helt förskräckt, och vågar inte säga mer.

Du betyder så jvla mycket för mig. Min fina vita snöflinga! Du fick aldrig visa upp din viktiga talang, du fick aldrig uppleva ett sjukt bra liv, du fick aldirg uppleva att ditt liv faktiskt skulle vända i oktober. Vi träffar aldrig varandra mer, men du ska veta att jag saknar dig så att jag skulle kunna försvinna med dig när du är beredd att lämna allt och alla och få ett bättre liv, där du slipper ha ont. 

Detta är till hästen som är den starkaste jag känner, ingen kan erkätta dig, du är min hoppgud♥

Jag och mamma ska ner och kolla vad vi har för vinterkläder. Om allt passar osv. Jag vill fortfarande ha en ny vinterjacka, även om de. Som jag har nu faktiskt passar. Men i höst och i vinter blir det outfitförändring! Jag kommer inte gå runt i samma färgglada elvaårskläder, jag är tolv. De kläderna jag har nu är sååå 2012!

Känslorna går som en hiss just nu. Vad ska jag känna och vad ska jag inte känna? Det är tomt, jag kan inte vara glad t.ex Min kropp ska vila i några timmar nu, känner för att ligga och kolla när Muffe springer och bara tänka.