Imorgon börjar jag sexan på riktigt, prick klockan ett på eftermiddagen blir jag högst i mellanstadiet! Det känns nästan som om man börjar ett helt nytt liv. Folk förändras, man själv förändras. Jag hatar när folk förändras, jag vet knappt själv om jag har gjort det men det har jag säkert. Jag känner fortfarande inom mig att jag har den där lilla skymten av barndom kvar, den ska jag ha ända tills jag inte vill ha den mer. Men än så länge vill jag vara mindre än vad jag egentligen är.

Igår sa mamma till mig: "Erica, ka du inte sluta växa och bli större." Så jag frågade: "Menar du att du vill att jag ska stanna i den här åldern". Så sa hon: "Ja, tiden går så snabbt och du är så stor nu". Jag blev förvånad och har inte tänkt att mamma verkligen vill att jag ska vara liten och busig fortfarande. Då ville jag fortsätta att vara liten, men det går inte. Det känns inte som om jag levt klart min barndom, det är dags att göra det. För nästa år är jag tretton, det är en jobbig ålder som består av att växa upp. Där kommer man bli så jobbig, man kan inte längre leka. Även om jag skulle vilja det, så kan man verkligen göra det när man är tretton? Det är sådant som jag går och tänker på.

Tänk dig att du siktar en pil mot en piltavla och skjuter. Så snabbt går ett år. Vad hinner man göra? Det känns som om jag har slarvat bort hela mitt liv, vad har jag gjort med det egentligen? Jag kommer inte ihåg så mycket jag har gjort. Jag vill att mitt liv ska bli speciellt, inte tråkigt. Tänk, vissa bara skriver på datorn och gör några videos för att bli kända. Vissa anmäler sig till ett program, sjunger och vinner och blir kända. Nu säger inte jag att jag vill bli känd, men jag måste komma på vad jag vill göra med mitt liv.

Vissa vill festa, dricka och leva ett tonårsliv de här åren ända tills dem är trettio. Vissa vill bli något stort eller så vill man hitta på roliga saker och bara njuta av livet. De är det som är problemet, jag vet ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Snart kommer det att ha gått flera år och då kommer jag inte kunna tänka på det längre. 

En vanlig dag för mig är att vakna, gå till skolan, åka buss hem, blogga, vara ute, läsa/sitta vid datorn, äta och sen är lixom dagen poff borta. Det finns inget speciellt i det hela. Snart måste jag bestämma mig. Snart blir jag tonåring. Snart börjar jag sjuan innan jag ens hunnit vänja mig vid ett stort steg fram till sexan. Var tog tiden vägen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni varför det här datumet är så speciellt? Jo, för exakt en timme sedan fyllde min blogg 1 helt år! Vet inte om ni tycker att det här är en bra eller dålig nyhet, men jag ska faktiskt byta blogg. Tänker inte blogga på blogg.se, utan på Devote....

Tänkte börja visa hur mycket mitt hår växer varje månad nu. Är nämligen helt besatt av att ha långt hår. Så nu har jag lyckats tagit ett kort på hur långt mitt hår var i januari, och hur långt det är just nu, idag. Är det bara jag som tycker att det...

Äntligen en dag som vi slutar tidigt, riktigt skönt faktiskt. Hann med den tidiga bussen, men gud, mina byxor! Svettades nästan ihjäl.. Ja, så åt jag typ allt jag fick tag på, haha! Massor av bullar, kakor och pepparkaksdeg.. Men kul var det i all...

  Våren börjar komma, och det är dags att lägga alla vinterskor åt sidan ett tag nu. Fram med alla varma skor! Jag passar inte i så mycket saker då jag ser så liten och kort ut, men converse passar nästan varenda människa i. I alla fall så tänkt...