Idag slutade vi kvart över elva, så jag va med T och hennes storasyster och några andra ett tag. Så senare blir det ju ridning. När jag kommer hem blir det mat, duscha och kanske plugg.. Om jag inte hinner göra läxan nu vill säga.
Vi ses senare någon gång, inte någon himmelsk bra bloggning idag, vi får se om jag kommer hinna med fyra ynka iaf. Jag brukar göra fem eller sex, men ska försöka hinna med nåt till..

Bara ÄLSKAR flaggan på min tröja!

Precis varit ute och gått en lång promenad, inte till för att träna och sporta, utan bara till för att tänka, i dagens kläder desutom. Nu kommer de där viktiga inlägg jag pratade om, tycker ni int att det verkar intressant, sluta läsa NU. 

Jag tar ut detta på bloggen, ni måste lära känna mig riktigt, om hur jag är helt enkelt. 

Jag är lika blyg och osäker som en plågad häst som flyttat runt i flera år, som inte litar på nya människor och som inte vågar ta det första steget på ett långt tag. Alltid har det vairt så, ni vet säkert inte hur det känns. Men det vet jag. Ända sen jag var liten har jag haft svårt för att skaffa vänner. Jag kommer ihåg att en kompis till mig för länge sedan på dagis slog mig med en tjock pinne i huvudet. Jag gillade henne fortfarande. Hon ville bara bestämma hela tiden och sa fula ord till mig, men vad hade jag för val?

Ni kan då förstå att det var ett väldigt stort steg att flytta ifrån Stockholm till hit. Jag var så blyg att jag inte fick fram ett ord och var helt illröd i ansiktet när alla barnen såg mig. Så dem gick jag med ända till femman. Jag fick några vänner, men så där riktigt bra vänner blev vi alltid. Det var ja och min bästis Enya som klickade första dagen på det där dagiset. 

Jag är inte en sådan som är med någon i grupper. Det känns kontigt så jag vill helst vara hen och jag. ENDAST. Det verkar och är mycket konsigt. 

Sen blir jag lätt irriterad på folk. Inte med mening, det bara är så lixom. Det har faktiskt alltid varit så, och vissa dagar vill jag bara vara jag, utan någon, bara familjen och jag. Ja, du tror rätt, jag är en RIKTIG familjegris! Men familjen betyder ju så jvla mycket, för alla.

Desutom är det alltid JAG som inte har gjort något. Alla fick sin första pojkvän t.ex i trean eller fyran. Då menar jag serösa förhållanden. Men inte jag, ja, jag är lixom 12 år nu. Jag är verkligen inte den som hittar på mycket så att jag kan träffa nya personer, nej, ni vet ju vad jag gör på vardagen. Men det går bara inte att vara med kompisar varenda dag, eller ta bussen stup i kvarten för att åka in till stan och kolla in en massa. 

Jag bor 20 minuter från stan, sen ska man åka buss och stanna på en massa staioner som tar rätt lång tid. Och efter skolan är jag van, jag har verkligen som en rutin, att bara gå till bussen och åka direkt hem. Det går knappast att stanna, jag vet inte varför men det känns så konstigt. Och så glömmer jag såklart pengar!

Det var väldigt svårt att byta skola. Jag hade gått med min klass hela livet, och det kändes skumt. Jag trodde först att mamma och pappa bara sa och lät det vara, så skulle vi alla glömma bort den lilla saken som en dammtuss och dammsuga bort den, vi skule fortsätta som det var. Efter ett tag hade dem faktiskt sökt in på skolan och jag skulle träffa rektorn, sen skulle jag kolla på klassen och jag var så spänd och nästan gråtfärdig. Det gick bra, men alla är inte så trevliga..

Visst har det gått bra ett tag nu, men otursdagen kommer. September kommer bjuda på både lycka och olycka. Jag känner det på mig. Det kommer gå bra och dåligt, överraskningar kommer som ett paket framför näsan på en. Jag är beredd på att ta dem, göra allt och sedan släppa det igen för att kunna ta emot nästa gåva.

Detta inlägg kommer från hjärtat.

Är och handlar, kommer mer update när jag är hemma. Kanske kommer ett väldigt viktigt inlägg..

[Bild]

Tog kjol som tröja idag, andra gången men jag älskar verkligen idén!