Jag tror att jag har berättat lite om att jag haft två kaniner när jag var liten, och tänkte berätta mer om om dem. 

Vi hade kollat länge på kaniner i den enda djuraffären som fanns i stan. Alla fick hålla i en varsin kanin, och då tyckte jag genast om den som jag höll i, en grå dvärgkanin. Mamma och pappa tyckte att vi skulle ha två stcyekn, så vi bestämde oss för en liten svart och en liten grå. 

Efter att vi hade åkt till Stockholm stack mamma till affären och hämtade båda. När de kom hem och när vi förväntansfullt öppnade kartingen som de var i, låg de som två små bollar. Vi släppte ut båda på vardagsrumsgolvet och lät de halka runt som om det hade varit is. 

Den grå döpte vi till Gosan. Alla vi syskon kom på det namnet när vi såg henne, hon var så lugn, mjuk och go av sig. Tyvärr var hon väldigt skygg, men vi två hade något särkilt band som gjorde att hon gillade att vara vid mig. 

Den svarta var mer sprallig och rolig än gosig, och hennes namn blev Ella. Det var som en storasyster till lilla Gosan. Hon skulle alltid upp först ur buren för att kolla om allt var okej. Hon var också väldigt svår för att hålla i, så oftast fick hon springa på golvet (hoppa på golvet).

Jag kommer speciellt ihåg en gång när de var under bordet och myste med mattan. Min syster och jag låtsades att vi var deras röster, jag var Gosan och hon var Ella. Egetligen vet jag inte varför, men jag kommer speciellt ihåg den gången. En annan gång så skulle min storebror hålla koll på kaninerna medan vi andra fixade med maten, och självklart skulle han gå in och kolla. Då passade Ella på att gräva ett hål och rymma till grannen, under hans bil också. Gosan bara satt där och sov, medan vi jagade efter hennes syster, bästa minnet alltså!

Vi hade ett träbord i vardagsrummet som de såklart gillade att gnaga på. Det fanns inget annat ställe som vi kunde släppa kaninerna lösa på, och om vi bara skulle ha dem ute skulle det inte gå när det var vinter. De blev lite vildare och började leka i buren, vilket gjorde att vi var tvugna att damsuga varenda dag efter deras spån som hamnade på golvet.

Så kom den dagen då mamma fick nog, och sa åt oss att säga hej då till kaninerna. Såklart blev jag jätte sur och var inne på mitt rum ett tag, tills vi skulle äta. Dagen efter innan jag skulle gå till skolan, fick jag träffa dem för en enda sista gång. 

De fick vara hos en gammal klasskompis medan vi väntade på att det skulle komma en person och hämta dem, som såklart skulle få dem av oss. Mamma sa att vi skulle åka och hälsa på dem, men det blev inte så. Men jag gav mig inte, jag frågade hela tiden hur det var med dem.

En dag sa en person till mig att Gosan blivit så rädd för hunden att hon gick bort. Alltså han skrämde henne när han skällde osv. Jag blev så förvånad att jag knappt kunde gråta, vårt band försvann, nu var hon alltså borta.

En annan dag sprang Ella ut i skogen och fatsnade i något, och där var hon också borta. Då förstog jag att vi hade gett bort dem till fel person, helt fel person.

Nu tänker jag på båda ganska ofta. Hur bra oh roligt vi haft det. Den där gången när det var helt lugna i famnen, men helt plötlsigt sprattlade till och hoppa in under soffan. Det finns mycket så många fina minnen, som jag aldrig tänker glömma. 

Som tröst efter några år, fick jag Muffe efter att ha tjatat LÄÄÄNGE. Nu påminner han mig om de gamla små söta gnagarna, och jag hoppas att de har det bra var de är...

Har ingen bild på dem, men här är den som erkätter den där sorgen som jag hade, efter att vi hade gett bort de första husdjuren jag ägt. Tack för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni varför det här datumet är så speciellt? Jo, för exakt en timme sedan fyllde min blogg 1 helt år! Vet inte om ni tycker att det här är en bra eller dålig nyhet, men jag ska faktiskt byta blogg. Tänker inte blogga på blogg.se, utan på Devote....

Tänkte börja visa hur mycket mitt hår växer varje månad nu. Är nämligen helt besatt av att ha långt hår. Så nu har jag lyckats tagit ett kort på hur långt mitt hår var i januari, och hur långt det är just nu, idag. Är det bara jag som tycker att det...

Äntligen en dag som vi slutar tidigt, riktigt skönt faktiskt. Hann med den tidiga bussen, men gud, mina byxor! Svettades nästan ihjäl.. Ja, så åt jag typ allt jag fick tag på, haha! Massor av bullar, kakor och pepparkaksdeg.. Men kul var det i all...

  Våren börjar komma, och det är dags att lägga alla vinterskor åt sidan ett tag nu. Fram med alla varma skor! Jag passar inte i så mycket saker då jag ser så liten och kort ut, men converse passar nästan varenda människa i. I alla fall så tänkt...