Jag startar det här inlägget med ett "Tack så mycket 2013". Varför? För att det här året har fått mig att förstå skillnaden mellan sorg och glädje, hat och kärlek och förlorare och vinnare. Året har verkligen sugit som in i h*lvete, men jag kan inte glömma att säga tack, för att jag har fått så mycket glädje inom mig också. Jag har lärt mig att hoppas ända in till hjärtats mitt, jag har lärt mig att gråta tills tårarna torkat bort och jag har lärt mig att skratta när det är roligt. Så här ska ett riktigt otursnummer vara tycker jag, för det har varit ett otursnummer, men ändå inte.

Sorgen tänker jag skjutsa iväg ut i havet på en liten båt, men jag lämnar kvar en fjärdedel, för att nästa år inte ska bli perfekt. Jag vill kunna bli sårad, känna smärta och gråta tills det inte finns tårar längre, men inte mycket alls. Det här året tror jag att sorgen tog över lite väl mycket, men hopp har det altid, alltid funnits. Nu kan jag bli ledsen för väldigt mycket, men jag har gått igenom sånt som jag tycker att en 12-åring skulle behöva gå igenom. 

Såklart att i alla dessa sorger, finns det också glädje och lycka. Det finns så mycket som jag vill dela med mig av 2013 som blivit helt perfekt. Många händelser har varit till 100% lycka, och de här stunderna kommer jag bära med mig tills livet tar slut. När livet suger, kan jag öppna de här händelserna och bara skratta med om hur bra det var, hur lycklig jag varit, som den där dagen när jag fick biljetterna till One direction-konsterten. Det går fortfarand inte att beskriva känslan, hela den där dagen blev till en enda stor lycka. Lyckan själv. Jag är tacksam, riktigt j*vla tacksam!

Imorgon har vi redan sagt adjö och hejdå till 2013, men vad ska vi hälsa innan vi gör det? Att det här varit ett otursnummer som bara den? Att du fått uppleva det du aldrig skulle vilja uppleva igen? Att du aldrig kommer glömma bort detta underbara och fantastiska år? Att du fått uppleva så mycket som du aldrig kunde tänka dig? Jag vet inte än, men när klockan slår 00.00 kommer jag läsa upp denna dikt tyst inom mig själv.

Du har fått mig att gråta, du har fått mig att le.

Du har stått där vid sidan, men dig kunde ingen se.

Du startade dåligt, men du slutade bra. 

Är det inte så det ska va?

Här får ni en bild för varje månad jag haft på bloggen. Tack för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni varför det här datumet är så speciellt? Jo, för exakt en timme sedan fyllde min blogg 1 helt år! Vet inte om ni tycker att det här är en bra eller dålig nyhet, men jag ska faktiskt byta blogg. Tänker inte blogga på blogg.se, utan på Devote....

Tänkte börja visa hur mycket mitt hår växer varje månad nu. Är nämligen helt besatt av att ha långt hår. Så nu har jag lyckats tagit ett kort på hur långt mitt hår var i januari, och hur långt det är just nu, idag. Är det bara jag som tycker att det...

Äntligen en dag som vi slutar tidigt, riktigt skönt faktiskt. Hann med den tidiga bussen, men gud, mina byxor! Svettades nästan ihjäl.. Ja, så åt jag typ allt jag fick tag på, haha! Massor av bullar, kakor och pepparkaksdeg.. Men kul var det i all...

  Våren börjar komma, och det är dags att lägga alla vinterskor åt sidan ett tag nu. Fram med alla varma skor! Jag passar inte i så mycket saker då jag ser så liten och kort ut, men converse passar nästan varenda människa i. I alla fall så tänkt...