När jag lever mig in i något kan jag bara vilja sitta och tänka på det i timmar, dagar eller veckor. det kan vara en riktigt speciell bok man läst eller en händelse som kanske aldrig händer igen. Man lever sig in i filmer också. Som jag och The hunger games, förut kunde jag absolut inte sluta tänka eller titta på första filmen, och nu när andra har kommit ut har jag ännu mer att titta på.. Just nu har jag blivit fäst för en bok. Jag levde mig in, fäste mig vid den redan första kapitlet, första sidan och första ordet. Älskar att leva mig in saker, man slipper tänka på riktiga världen och bara tänka på just det och då. 

Det viktigaste med livet är väl ändå att älska sig själv, älska andra och att sprida kärlek omkring sig. Att njuta av tiden man har, ta vara på det man har och göra det man kan. Att uppfylla sina drömmar och att uppleva svåra saker ibland. Att kämpa för det man vill ha. Att bara vara sig själv och inte se allt som ett hot mot sig själv hela tiden. För man lever bara en gång, och den gången ska man göra som man vill med. Slösa bort den om du vill, men jag tycker att alla ska ta vara på det de har.

Bilder på regnskogen 

Ni kanske tycker att det här är sjukt konstigt och dåligt att skriva om, men jag tycker att den är så sjukt fin. För länge sedan såg jag massor av bilder av den förstörda delen. Tycker att det är så sjukt dåligt hur vi kan förstöra denna fina skog. Det här är ju också människornas lunga, och vi behöver den för att överleva. De gör popcornkärnor av träden som finns där, och de gör också knark och cigaretter. Usch, att slösa den här viktiga skogen på sånt skräp är inte värt det. Jag vill ha den kvar, lika mycket som jag vill leva vidare i mitt liv och skaffa en häst. Den här är sjukt viktig för oss människor, kan ingen förstå att vi beter oss som idioter nuförtiden? 

En av bloggarna jag läst väldigt länge är Nellies blogg. Min bästis, Enya, frågade om jag visste vem det var och visade hennes blogg. Kollade in där någon gång i veckan, och sen blev jag mer och mer intresserad. Nu läser jag hennes blogg flera gånger om dagen. Vet inte egentligen varför jag läser bloggen, men kanske är det för att hon har samma intresse som jag har, hästar. Tycker att hon är sjukt fin, men hon är ingen förebild för mig. Läser bara hennes blogg och gillar hennes bilder, inget mer med det.

Gillar dock inte när hon lägger ut vad hon gör hela tiden.. Hon kan lägga ut ett snabbt inlägg på stan, och det är okej, men hon kan lägga ut sen typ fyra snabba inlägg om vad hon gör. I don´t really like that. 

Bilden är redigerad i Picmonkey.com

Jag är lyckligt lottat. Jag har en mamma och pappa som älskar mig, de gör allt för att jag ska trivas, gilla mitt liv och kämpar för att jag ska fortsätta med mina intressen. De finns alltid där för mig, alltid, och kulle aldrig lämna mig utanför eller ensam. Jag har en sjukt fin ponny att sköta vilken dag som helst i veckan, om inte annat planerat. Jag kan åka dit och rida på helgerna, få påverka hans liv, och mig själv. Jag har världens vackraste och finaste kompisar. Finns så många jag vill tacka för att de väljer just MIG. De lägger tid på MIG och mitt liv, tack till er♥ Känner mig så sjukt stark, och älskar mig själv, allt just nu. Finns egentligen inget att klaga på, mitt liv är bäst enligt mig. 

Gör inte detta inlägg för att skryta, tror du det kan du göra det, men egentligen tycker jag att alla ska peppa sig själva så här. Det är mycket bättre, istället för att klaga på sig själv hela tiden. Jag är inte alltid nöjd, men jag vill dela med mig av den glädjen jag har i kroppen nu, till något fint och positivt. Finns så många som inte har något alls. Vi har datorer och mobiler, de kan inte kontakta någon på andra sidan av jorden om det skulle behövas. Vi får ta mat när som helst, de har inte ens rent vatten. Vi har en gosig säng att sova i, de får bo i skräpiga hus. Nu vill jag att alla ska göra så här: Love life♥ Släng ett sms till den där killen du varit kär i sååå länge! Kör det där träningspasset du alltid suktar över. Spendera dina pengar på bästisen din. En dag kanske ingen finns kvar.

..är att de säger något som de inte gör, men de gör den grejen ändå. Nu menar jag kanske i "5 saker ni inte visste om mig" så brukar de skriva massor av saker de gör och absolut inte gör. Det går att ändra sig, men i vissa tillfällen förstår inte jag alls varför det ska skriva just så om det inte ens är sant. Är det bara för att få skriva något? Kanske för att de inte kommer på något annat att skriva? Jag tycker att de borde tänka efter om det verkligen är sant det de säger eller om de lurar andra. Är man lite utav en kändare bloggare, eller någon bloggare över huvud taget, tycker jag att man ska vara ärlig i allt, och inte bara skriva massa saker som inte ens är sant. Ärligheten varar ju faktiskt längst, så är det väl för alla?

Ett exempel är en gång när Kissie skrev att hon inte rakade hennes ben för att håret inte ens syns. Då förstår jag, tänkte jag. Men sen läste jag i ett annat inlägg att hon skulle på någon modegrej och sa att hon skulle raka benen för att hon inte ville ha hår på benen, men varför skrev hon då i ett annat inlägg att inte INTE rakar benen då? Hon kanske hade börjat med att göra det? Eller så ville hon i det förra inlägget bara ha något speciellt att skriva om. Det är det jag försöker få ut, varför ska man egentligen skriva sånt som verkligen inte är sant? "Jag hatar att dansa, skulle aldrig kunna göra det". "Idag ska jag på dans med min bästis, ska bli så himla kul, älskar att dansa!". Alltså, det är ungefär så jag menar. Jag skulle aldrig kunna göra saker som jag säger att jag inte gör, i såna fall skulle jag skriva att jag ändrat mig. Förut tyckte jag t.ex att man inte skulle visa sig i bikini på sociala medier, att det inte var okej och att jag inte skulle kunna göra det, men jag har ändrat mig. Så, nu erkänner jag det.

Kan inte bloggare ta och tänka efter på vad de faktiskt skriver, och tänka till lite mer? En önskan från mig, någon som kan lyssna på den?

Tänkte berätta om alla mina mål och drömmar i det här inlägget. Finns olika kategorier. Framtiden/jobb, hästar, träning, skolan och bloggen. 

Framtiden/Jobb: Jag vill såklart fortsätta mitt liv med hästarna. Skulle hemskt gärna flytta till en gård, där jag också vill ha någon liten hund. Jobbet, ni vet! Jag vill så gärna skapa en egen kollektion, göra helt egna kläder i ett helt eget företag, och även äga en helt egen modetidning. 

Hästar: Hästar är en del av min framtid. Älskar att hoppa, så har jag småbörjat, vill jag gärna fortsätta med att tävla i hoppning. Gillar inte när folk säljer och köper in hästar hela tiden. Jag vill ha två/tre stycken som jag kan jobba hela livet med liksom. 

Träning: Att rida är en del av träningen, men jag har än så länge målet att bygga upp mer muskler. Vill hitta lite fler sporter och verkligen variera. Det kan ju vara dans, simning, kampsport o.s.v Det gäller att variera för att göra träningen roligare. 

Skolan: Vill, som nästan alla andra, springa i en vit klänning ut och ha tagit studenten, med en hatt på huvudet. Ska verkligen ha grymma betyg då, får ta den tid det tar. Vill gå på högskolan och plugga lite, för jag ska gå ut skolan som en designer, stylist, det LOVAR jag er. Ska ha kvar bloggen så får ni ser min väg dit. 

Bloggen: Som jag alldeles nyss sa, jag ska ha kvar bloggen. Älskar att blogga, och det är min vardag. Hoppas på iallafall några hundra besökare i veckan kanske? Vill att ni ska läsa inlägg med proffsbilder. Däremot tror jag inte att jag kommer blogga lika mycket som nu. 

Det går inte att få stop på detta - Mobbning, utsatta folk, kräkningar osv. Jag blir så sjukt TRÖTT på sånt här. Brukar fundera på "Vem slängde den första äckligt krälande kommentaren på nätet, och till vem?" Tycker att det så sjukt lågt att sitta bakom en datorskärm och bara slänga ut sig något fult ord, varför gör man det? Finns det ens någon anledning till att skriva vad man tycker hela tiden? Att skriva hur fult tjejens hår var, eller hur magen sticker ut på den där bilden. Vad tjänar man på det egentligen? Och varför vill man slänga massa skit på i onödan, beröm istället.

Lika dåligt är det med otrevliga folk. Ja vad glad man blev när busschauffören inte sa hej, personer ger någon en bitchblick och folk som ser sura ut när den tittar åt ens håll. För en blick, ett ord, en stavelse säger hur personen är mot folket. Bara för att en utlänning kommer, blir alla äckligt tysta och säger knappt hej. Hatar att man ska döma folk efter utseendet, färg och kön. Usch. Hur glad blir man av otrevliga folk då? Kan man inte bara säga hej, låta glad och sen är alla i samtalet nöjda, kan gå vidare! Tänk vad livet blivit enklare om alla bara kunde le, vara glada och säga hej lite trevligt. Det gör en så mycket gladare.

Sen, att utsätta folk för fara. Fy fan säger jag bara om det. Vet ni att en liten kommentar kan ta livet av någon annan. Tänk först och för det själv. Men vet ni, att alla taskiga kommentarer består av avundsjuka. Tänk på det om något taskigt uppstår på nätet "Jaha, han är avundsjuk på mig." Eller ett exempel om något gör nåt för någon, och vet att den kan skada sig/utsättas för fara. Tänk folk, tänk med det lilla ni har där inne i huvudet. Så sjukt trött på allt äckligt som folk får ur sig. Otrevliga folk, mobbing och kräkning. Skärp er.

Bara tog denna text, även om den inte passar in till min, men skit i det.